Mörker, ondska och dementorer - Medlemsmöte 17/3

På en av årets första riktigt våriga dagar, fylld av sol och värme, samlades ett gäng USC:are för att ha medlemsmöte med tema mörker, ondska och dementorer. Mötet inleddes med personliga presentationer där medlemmarna fick berätta vilken form de tror att en boggart skulle anta för dem, samt återkoppling av det senaste mötet.

Detta följdes av visning och diskussion av den hetaste nyheten inom Harry Potter-sfären, trailern till Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald. Omdömet var generellt högt och hypen stor bland medlemmarna, som ser fram emot mer inblick i den unge Dumbledores liv och fler söta magiska varelser. Efter det diskuterades den kommande vårfesten i april med tema Hufflepuff, eventuell minnesstund för The Battle of Hogwarts den andra maj, samt medlemsmöte i maj.

När de formella punkterna väl avhandlats var det dags för diskussion om dagens tema, det vill säga mörker, ondska och dementorer. Den första diskussionsfrågan handlade om vad en dementor egentligen är. Hur föds/skapas de, hur reproducerar de sig, och vad är deras avsikter och mål? Är de verkligen onda och medvetet ute efter att skada och suga ut glädje, eller följer de bara sin instinkt utan bakomliggande illvilja?

Vissa medlemmar hade teorin att dementorer kanske föds när människor får ett stort överskott av negativa känslor, ett överflöd som tar fysisk form som en dementor, lite som en obscurus. Man kunde också tänka sig att de är en slags osaliga andar efter människor som dött olyckliga och inte fått frid, eller som minnen av lidande och trauma som hänger sig kvar efter att personen som upplevt dem försvunnit. Ytterligare en möjlighet är att dementorer en gång i tiden varit människor, men som uppslukats av sina negativa känslor och blivit något annat, och som då kanske eventuellt skulle kunna vändas tillbaka.

Om någon av dessa spekulationer stämmer, skulle man kunna föreställa sig att de dras till och suger ut lycka ur människor eftersom de själva lider brist på just detta, och vill bli lyckliga igen. Är detta då medveten ondska, eller bara själviskhet och instinkt? Och kan en dementor någonsin uppnå denna lycka och bli nöjd, eller är de dömda att fortsätta sluka själar i all evighet utan att någonsin bli tillfredsställda?

Andra medlemmar tänkte sig dock att dementorer är en slags varelser helt separata från människor, som bara ser våra lyckokänslor som en källa till näring och energi. Men även där kan man fråga sig om det då rör sig om ondska eller självbevarelsedrift, och hur dessa varelser överhuvudtaget kom till. Enligt Pottermore upptäcktes dementorer först runt Azkaban, där en ondskefull trollkarl utfört hemska experiment på mugglare, vilket ger visst stöd för teorin att dementorer skulle kunna vara osaliga andar eller en förkroppsligad form av lidande och olycka som upplevts av människor.

Nästa diskussionsfråga handlade om vilken betydelse ondska har i Harry Potter-böckerna. Exempel på tankar kring detta var att böckerna berör kampen mellan gott och ont inom oss alla, snarare än kampen mellan onda och goda människor, och att vilken bana vi hamnar på avgörs av vilka val vi gör. Världen består ju som sagt inte enbart av goda människor och dödsätare.

Vi diskuterade parallellerna mellan Harry och Voldemort, hur de blev så olika trots sina liknande omständigheter, och hur mycket detta avgjordes av deras val. Hade Harry samma potential till ondska som Voldemort, och vad skyddade i så fall honom från att utveckla den. Och hade Voldemort kunnat räddas om han fick samma skydd?

Slutligen pratade vi också om olika typer av ondska, och vilken som egentligen är värst. Vi diskuterade att många verkar tycka att Umbridge är värre än Voldemort, och spekulerade i om det beror på att hon är en mer realistisk antagonist, en sådan som man själv skulle kunna stöta på i verkliga livet i form av en lärare eller chef. Hos Umbridge finns också den uttalade sadismen, njutningen i att se andra lida, som skiljer sig från Voldemorts kalla målmedvetenhet. Kanske är den renaste formen av ondska att vilja se andra lida för inget annat ändamål än att man själv njuterav det, och då passar Umbridge mallen perfekt.

Trots dessa mörka diskussionsämnen så avslutades mötet i en positiv anda, där vi konstaterade att studier visar att personer som läser Harry Potter blir mer toleranta och accepterande och mindre främlingsfientliga och fördomsfulla. På så vis kan Harry Potter hjälpa till att göra även den mugglarvärld vi lever i till en ljusare och mindre ondskefull plats 🌟

Bloggskribent: Nessie Hellmark

Mötets närvarande medlemmar åt chokladkaka och höll dementorerna borta tillsammans.